Duka i Syrén

Visst är väl den bästa tiden nu?? Nu när syrénen blommar och rosorna växer till (såvida de inte dött, vilket mina gjort i vinter). Äppelblommen sprider sin milda doft i trädgården, alliumen står som små glada färgprickar i rabatten och vickar på sina långa stjälkar. Riddarsporren växer sig stark för att så småningom kunna bjuda på sina vackra blå blommor.

Jag älskar denna tid!!



Att plocka in syrénen inomhus är nästan som att slösa med blomdoften, de står ju inte så länge, tyvärr. Men ibland får man göra undantag för hur fint är det inte med en vas på bordet. Hittar man sen en duk från 80-talet i gömmorna som passar ihop med blommorna, då blir dukningen ett lyckokast!

Så här kan det se ut när det är dags för en tjejmiddag i syrentider...






Kanske nästa bord får bli med vita syrener, de första rankorna av piprankan (då bladen fortfarande är små och späda) och några lila allium. Det tror jag blir kan bli fräscht till vit linneduk.

Tror det är dags för en tjejmiddag igen...

Var rädda om er och njut av solen!!

Vårteckenfinal - Äntligen lite tid över!!

Det är så att jag skäms lite... men tiden har verkligen inte räckt till för bloggen. Jag har saknat att skriva och fotografera, men framför allt att besöka er därute. Ni är inte bortglömda om ni tror det - jag lovar!!



Den senaste månaden har jag gått en smärt- och rehabkurs, gällande min fibromyalgi, som har varit mycket bra på många sätt. Dels har jag fått tänka till hur jag förhåller mig till min värk och hur jag låtit/låter den styra mitt liv. Men jag har också fått flera "nycklar" att använda mig av för att utvecklas och komma framåt i livet, att inte låta smärta och värk ta över. Gissa om det har tagit på krafterna!!! Helt plötsligt måste man ju tänka och ifrågasätta!! (Och det är jag ju inte van vid,* host host, blink*...)

Hur som helst så har jag fått ett nytänk. Inte så att jag var helt förstelnad innan, men nya tankar och idéer är inte att förkasta. Ibland behöver man sånt för att komma vidare. Nu ligger dock det stora arbetet framför mig - att bli "Smartare än smärtan"... (en slogan som en psykolog på kursen så gärna påpekade att han hittat på). Faktum är att det känns ganska spännande...

Fast energi har den tagit, som sagt, och därav min frånvaro från bloggen. Jag har missat berätta om flera vårtecken (läs om alla härliga vårtecken i Sveriges avlånga land här, hos Viveka på Humlebacken)... syren, allium, döda rosor, dotterns födelsedag.., många händelser har passerat.



Passerade ett dike gjorde jag igår, på väg till en husvisning (vars hus var helt underbart och satt myror i huvudet på oss...), och vet ni vad jag hittade?? Bulleblomster!!! Det är dööö-länge sen jag plockade några, och nästan lika länge sedan jag såg några. Detta ledde till att åkte jag tillbaka till diket idag och plockade mig en bukett. Nu står de så fint på köksbordet i den vackra porslinskannan jag köpte på vårmarknaden hos Björn och Marcus.
Visst är blommorna vackra!?



Nu ska det inte dröja fyra veckor till nästa inlägg... om ni sen tar det som ett hot eller löfte står er helt fritt. *ler*

Önskar er en fortsatt solig vecka! Äntligen kanske det är lite sommar på gång...

Vårtecken 9 - Kaffe och fågelkvitter...

Veckans vårtecken från mig kommer två dagar försent. Jag började en smärthanteringskurs i måndags som tar kraften ur mig. Ska man inte bli bättre när man gör en sån kurs?? Igår studsade vi omkring på golvet, samt lärde oss linedance. Ni kan ju gissa vad sånt gör för en värkande kropp. Hmmm...
Om ni undrar varför jag inte skriver så mycket kommentarer just nu så vet ni varför. Jag är glad om jag orkar sätta igång datorn.

Viveka på Humlebacken drog igång denna vårteckenutmaning och många från hela landet har slutit upp och det är verkligen roligt att kunna läsa om hur våren gör sina framsteg över landet. Gå hit om du vill läsa mer...


I måndags morse fick jag uppleva ett av de allra bästa vårtecken man kan tänka sig. Jag tog morgonkaffet ute i trädgården med solens varma strålar vilande i ansiktet och örat fullt av fågelkvitter. Kan det bli bättre??

Vid sidan om uteplatsen står min favoritbuske i trädgården, eller snarare mitt favoritträd. Har efter mycket tid och letande kommit på vad det är för buske, fast jag glömmer namnet hela tiden. Något med Kausisk buske (eller något liknande) heter den och har ett lövverk som är helt otroligt. Ser ut som små hjärtan som hänger på rad på varje gren. När sommarvärmen steker för fullt då är det skönt att sätta sig i en vilstol under detta träd. Just nu är det inte så mycket löv, men knopparna lyser rosarött mot den blåa himlen och blir till ett vackert konstverk att njuta av.

Det var fullkomligt ljuvligt att sitta där och känna värmen slicka en i ansiktet. Chippen, våran busiga "lilla" katt tyckte likadant. Han låg på vår halvfärdiga uteplats och kråmade sig och lyssnade till allt som rörde sig.

Han är verkligen en rolig katt. Han gillar inte kyla, så han har i stort sett hållit sig inne hela vintern. Men nu står han vid dörren var och varannan kvart för att komma in eller ut. Jo, han vill in lika ofta som han vill ut. Måste kolla om maten är kvar. Knasig katt! Precis som vi vill äta hans mat!!

Får han inte gå ut så kommer han och ställer sig framför en och fullkomligt skriker. Han är verkligen barnet i familjen. Till och med våra egna barn tycker han är knäpp. De ser inte att han beter sig som dem när han vill ha sin vilja fram - han tjatar.

Längtan att få göra iordning entrén till huset gör sig också påmind när våren kommit. Att få ta bort alla rester av förra årets blomsterfägring ligger högt på listan nu. Det är bara tiden att inhandla de nya blommorna som fattas, men med lite pusslande hit och dit så ska jag väl få till det också.



Ser ni vad åren kan åstadkomma med en gammal dörr? En dörrklapp, en dörrskylt (som numera är borttagen) och väder och vind har skapat ett kors på vår dörr. Det känns tryggt. Som om vårt hus är märkt för att beskyddas... Lite som berättelsen från bibeln där Israels folk beskyddades från pesten när den svepte över egyptien. Då ritade man ett kors på varje dörr där de boende skulle skonas från den hemska sjukdomen.

Vi har tänkt måla om dörren, men ärligt talat så är jag lite tveksam. Gillar korset på dörren på något sätt... även om det inte är så snyggt inredningsmässigt sett.

Bjuder på lite scilla från vår trädgård. Fortfarande är gräsmattan mer blå än grön... men snart så är även våren över. Bäst att passa på att njuta så länge det går. Våren bär med sig en fräschör som står över alla andra årstider. Fast sommarvärme är inte dumt det heller...

Ha en fortsatt bra vecka! Jag önskar er allt gott och är så glad och tacksam för att ni tittar in hit och lämnar små fotspår...

Vårtecken 8 - Operation rädda vårblommorna!

Idag är det vårteckenutmaning och vill du läsa om fler vårtecken i vårt avlånga land så går du Viveka på Humlebacken.

Jag vet inte om värk i kroppen är ett vårtecken i sig, men om den har sina rötter från att ha grävt en ny rabatt för att rädda vårblommorna så vill jag nog kalla det så.

Här ska den nya rabatten ligga.... visar en ny bild när den är färdiggrävd.

Ena långsidan på vårt hus ligger under solen strålar i stort sett hela dagen, såvida solen skiner vill säga. Och utmed denna långväg frodas och fröjdar sig vårblommorna under solens sken. Nu är det ju inte bara vårblommorna som växer sig starka här, utan även en massa ogräs som slagit rot och tar mer eller mindre över hela rabatten. Om det tycker jag inte!!

För er som följt mig här i bloggen så vet ni ju om mitt hat gentemot kärsen, dvs kirskålen (jag har en förmåga att hela tiden skriv kriskål, vilket jag i och för sig är benägen att tycka är ett mycket passande namn). Den har fullkomligt tagit över hela vår trädgård, samt numera även tistlar. För en 4-5 år sen grävde vi upp vårat hallonland då det var fullkomligt täckt av kärs. Vi forslade bort all jord och köpte ny. Det vara bara det att den jorden, fast vi utryckligen bad om fin matjord, kom från en åker och innehöll lika mycket tistlar som den kärs vi forslat bort. Blir man trött, eller????




Hur som helst så kör vi nu "operation rädda vårblommorna" vid vår husvägg. En ny rabatt håller på att grävas och dit ska vi flytta våra blå- och vitsippor, snödroppar m m. Får se om vi hinner innan de blommat över. Annars får de snabbt flyttas till ett annat ställe så länge innan de placeras där de ska vara.
Utmed husväggen ska det sedan läggas en duk för att kväva all kärs. Eller så hinner vi bygga till och då försvinner kärsen med automatik. Håller för troligast att det är duken som ligger närmast till....

För övrigt så växer sig syrenernas knoppar sig fetare och fetare.... och jag längtar verkligen tills blommorna slår ut. Syrener tillhör mina favoritblommor och jag njuter verkligen de få veckor de blommar.



Vill önska er alla goa vänner, bloggare eller inte, en riktigt bra dag!! Jag är verkligen glad att ni finns och jag uppskattar alla era kommentarer såååå mycket!!!
Sköt om er!!




PS.Mannen ringde precis... Om en havererad bilmotor tillhör vårtecknen så kan jag bjuda på ett sådant också. Suck!!! DS.