onsdag 20 januari 2010

Än sker det mirakel...

Sitter i soffan, helt ledbruten, och kan inte resa mig upp. Vad har människan gjort?.. kanske ni undrar. Ja, det kan man fråga sig. Denna människa har rest ruuuuuuuumpan (som Sean banan säger) från datorstolen och ställt sig i en butik för andra dagen i rad. Och det känns!

Från att jobba stillasittandes har jag alltså stått i flera timmar och gått runt runt i butiken för att lära mig sortiment och serva kunder. Såååå väldigt roligt och inspirerande, men enormt jobbigt för kroppen, som från början värker av fibromyalgi.

Därför sitter jag nu i min soffa och kan inget annat. Dessutom sitter chocken över att få ett jobb på stående fot kvar. För mig är det ett mirakel.

Vad säljer jag då? Naturligtvis ska jag visa er det...

NOA NOA-kläder!







Och här finns mer...

För övrigt laddar jag inför en dag på Formex. Är ni där på fredag kanske vi ses...

Sköt om er! Och tack för att ni finns!

fredag 15 januari 2010

Toalettdofter...

Alla vet ju som bekant att toaletter inte alltid hör till de platser som doftar gott. Är toan därtill liten som vår, så gör det inte saken bättre...


Därför har jag försökt pynta upp vårt lilla krypin under trappan med små detaljer på kommoden. En fusk-pärlhyacint som påminner om att det kommer en vår. Ett pressglas fat (med fack, eller vad man ska kalla det) med lite smått och gott, som skänker lite ljuvare dofter än de mänskliga som annars ger sig till känna på platser som denna.


En tvål från Le Père Pelletier, vackert förpackad i en linnepåse, torkade rosor tillsammans med ett gipshjärta i en påse av organza, två små hjärtetvålar och en vackert inslagen tvål är en fröjd för både öga och näsa. Allt inköpt hos Annalunda Ting.



Att tända några doftljus när man ska sitta en längre stund på "huset" är inte heller dumt. Lämnar dofter efter en som är att föredra framför andra...



Jag tänker dock inte visa toaletten i sin helhet då den är förskräckligt ful. Om vi renoverar den eller om den byts ut mot en annan i en kommande tillbyggnad återstår att se. Tills dess kan man bara drömma om ljuva badrum. Blundar man och luktar på tvålar och ljus så befinner man sig nästan där...



Och alla dessa badrum, från Countryliving.com...




Kanske lite väl blått, men i svart och vitt eller grått och vit...mums!


Vill passa på och önska er alla en skön helg, så här på tidiga fredagskvällen. Nu ska vi ladda för fredagsmys och tacos...

tisdag 12 januari 2010

Fattigsverige... eller??

"Varför är vi så fattiga??" Frågade dottern mig gråtandes härom kvällen. Det var efter att vi på dagen hade varit och tittat på ett hus som var mer än dubbelt så stort som vårt och helt enkelt underbart. Men, också tre gånger så dyrt som vårt.

"Vi är inte fattiga" svarade jag. "Vi har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen."
"Men jag har inte ett eget rum" kontrade hon och storgrät.


Ibland är det roligt med en bror.


Det är vår 9-åriga dotters definition på fattigdom - att få dela rum med sin storebror. Och visst, jag kan förstå henne. Det är inte kul att få höra att hon inte får vara i rummet när han är där och inte heller få vara ifred när hon har kompisar hemma. Möbleringen är begränsad och färgvalet i rummet är inte hennes. Och inte går det att göra till hennes heller, för vilken kille vill ha ett rum i turkos eller lila? Inte många. Och definitivt inte sonen. Han vill ha en LHC-flagga över en hel vägg. Och det vill INTE dottern. Ja, ni förstår säkert dilemmat.

Så är det, de delar rum, för vi har inte fler i huset. I och med det är vi fattiga, tycker vår dotter. Vilket verkligen inte är sant. Att de får träna och aktivera sig med allt vad det innebär, ha mobiltelefon, egen tv på rummet (ja.. den är 20 år gammal, men ändå), de får julklappar och födelsedagspresenter, gå på bio då och då, åka på semester, m m, det tar de för givet. Det finns många i Sveriges avlånga land som skulle byta med dem. Men få dem att förstå det...




Vad gör man då som förälder? Jo, man pratar med dem och förklarar för dem vad fattigdom egentligen är, att man får prioritera vad man lägger pengarna på - väljer man att lägga pengar på en sak så får man försaka en annan - och att det viktigaste man har är familjen och att man älskar varandra och visar det.

Dessutom, som en pedagogisk förälder man är (hmmm...) så bänkade jag igår kväll våra barn, mig själv och maken, framför tv:n och tittade på "familjen Annorlunda" i TV 4. En av familjerna har nämligen 9 barn och bor på 95 kvm. Samma storlek som på vårt hus. De ansåg sig inte vara fattiga - tvärtom.


När så programmet var slut säger dottern:

"Mamma, jag kan väl få en lillasyster?"


Vad säger man? Suck!


lördag 9 januari 2010

Vintervackert, julklappar och köldfobi

Ja, det är kallt och jag sticker inte gärna ut nosen. Men häromdagen, när det var strålande sol och rimfrosten målat naturen vintervit kunde jag inte låta bli. Det var så vackert att det gjorde ont. Och då inte av kylan... tror jag. Naturligtvis var jag tvungen att ta några bilder på rimfrostens konstverk i trädgården...












****************


Extra glad är jag över de två lyktor vi fick i julklapp av min bror och hans sambo. De gör sig så fint mot snön och granriset....



Ett tips jag vill dela med mig är att använda sig av gravljus i lyktorna. Det kan verka makabert, men faktum är att de är billiga, brinner mycket längre än ett blockljus, samt rinner inte ut i lyktan. Perfekta för lyktor som står ute.

*****************

Varför ska det behöva vara så förtvivlat kallt när det är snö och rimfrost?? Jag vill inget hellre än att vara ute. Men det verkar inte bättre än att jag mer eller mindre har utvecklat en fobi mot kyla... Kanske för att jag ändå har värk i kroppen och kylan inte gör den bättre, men mer troligen för att jag en gång höll på, eller trodde att jag höll på, att frysa ihjäl.

Det var ett nyår, närmare bestämt nyåret 93-94, då vi var ett gäng som bestämt oss för att fira in det nya året i Åre. Vi skulle åka upp och åka skidor och vara där en knapp vecka. Boendet hade vi ordnat i Undersåker genom en kontakt jag lärde känna när jag jobbade som liftavlösare vintern -90. Vi skulle fira tillsammans med en god vän som då bodde i Sundsvall. Jag hade dragit ihop ett gäng från Linköping och hon ett gäng från sin stad. Vi så verkligen fram emot att få umgås och samtidigt lära känna lite nytt folk.



Vi från Linköping hade hyrt en folkvagnsbuss från en bekant som ägde en bilfirma (inte Volkswagen). Vi lastade glatt in oss och for i väg. Vädret var klart men kallt, ca 12 minusgrader. När vi kommit till Örebro, ca 13 mil senare, så hade inte snön i bussen smält ännu, vilket gjorde oss lite förbryllade. Efter några mil till började vi känna oss lite kalla... och ännu några mil senare insåg vi att värmen inte gick. Hjälp, vad gör vi??
Vi gjorde ett stopp för att ta på oss våra skidkläder. Senare ännu ett stopp för att hämta in sovsäckarna och krypa ner i dem. Betänk då att den som körde inte kunde sitta i sin...

När vi kom till Sveg var temperaturen nere på -28 grader. Vi var så stela att vi knappt kunde gå. Till råga på allt fick vi inte upp tanklocket som fryst fast, utan fick ställa bussen i bensinstationens garage för upptining. Under tiden låset på locket tinade upp gick vi in och åt på restaurangen.
Fötter och händer brände som eld! Det gjorde så obeskrivligt ont när de tinade upp att jag aldrig varit med om något liknande tidigare eller senare. Och då har jag varit en hästtjej som ridit ute många gånger i riktigt kallt väder...
Behöver jag berätta om den ångest vi kände när vi stod inför faktumet att sätta oss i bussen igen?

De sista milen (som enligt Eniro är 229,0 km och en restid på ca 3 tim 18 min) satt vi helt tysta, ihopkurade och stampade med fötterna. Maken, som då inte var varken make eller pojkvän, var sjuk i över 40 graders feber och mådde allt annat än bra.
När vi kom fram till Undersåker och huset vi skulle sova i visade temperaturen på -36 grader.
Det var där under den resan jag började utveckla min fobi mot kyla. Vi kan säga att det skedde med en rivstart.

(Om trasiga oljefilter, tjafs med biluthyraren, magsjuka etc kan jag berätta en annan gång.)

Numera vill jag ha värme, värme, värme och återigen värme...



Önskar er en skön och varm helg inomhus!



(PS. För övrigt blev det lite film att fördriva mina lediga dagar med. Kan varmt rekommendera dvd-filmerna jag pratade om i förra inlägget. Charmigt engelskt och romantiskt - härligt!)

torsdag 7 januari 2010

Överraskande lyx!

Efter en kväll med två barn som inte kunde somna förrän efter 23-tiden väntade jag mig en morgon i full stress. Men det gick över förväntan! Båda kom iväg till skolan, med lite om och men, men trots allt iväg...

Huset är kallt, åtminstone i mitt tycke, och för att fixa det utan kamin (veden har vi ju dock... som ni vet, ni som följt min förra blogg) så tänder jag en massa ljus omkring mig. En stor skål bredvid mig på skrivaren och flera ljusstakar på spisen och skåpet bakom ryggen. Det är både varmt, skönt och vackert! Ett tips att ta efter för den som saknar kamin...



(Så mycket ljus som vi har tänt denna vinter har vi nog aldrig gjort på alla år vi varit gifta, tror jag. Borde få bonus från Liljeholmens ljusfabrik...)




Så var det dags för egen frukost och därefter sätta sig vid datorn och börja jobba igen efter två veckors ledighet. Förstår inte att man kan slappna av så mycket att man nästan känner sig som ny på jobbet igen!!
Hur som helst så hann jag inte mer än att börja jobba förrän chefen tyckte att jag kunde vara ledig två dagar till.. Det kallar jag överraskande lyx!!

Så nu blir det en god bok i tysta huset (för vilket liv det kan bli i ett litet hus när alla är hemma samtidigt och i flera dagar) eller en romantisk engelsk film. Köpte nämligen två olika samlingar till mig själv i julklapp. Är ju bara sååååå svag för engelska filmer från 1700-1800-talet. Typ Jane Austen ni vet...



Ska berätta sen vad det blev.

Ha en underbar dag!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails