(Orsaken till min frånvaro kan ni läsa om på min gamla blogg... för er som inte redan gjort det.)
Hos Willewira blåser det förändringens vingar, som sagt, och jag hoppas att ni kommer att trivas här med mig. Vore ju sorgligt annars. Förändras gör det ute också... vintern är i antågande. Åtminstone får vi hoppas det, för en jul utan snö är inte roligt. Tyvärr är det ju inte längre något man kan räkna med i de nedre delarna av sverige... Jag minns de kalla vintrarna och hur roligt man tyckte det var att leka i snön som barn..bygga snögubbe, gräva snögrottor, åka pulka nerför gatan, m m. Jag lider faktiskt med barnen idag. Hur kul är det att leka i lera och regn?? Eller hur kul tycker vi föräldrar att det är, kanske man ska säga??
Hur det än är så är det advent nästa helg... och då skulle jag vilja ha snö. När stjärnor, ljusstakar och utegranar kommer upp och sprider ljus omkring oss så vore deras reflektion i snön som kronan på verket. Istället får vi njuta av det vi kan - ljuset inomhus!Faktum är att jag har fuskat i snart en månads tid. Varje dag tänder jag massor med ljus omkring mig och jag blir både varm och glad.
Hos Willewira blåser det förändringens vingar, som sagt, och jag hoppas att ni kommer att trivas här med mig. Vore ju sorgligt annars. Förändras gör det ute också... vintern är i antågande. Åtminstone får vi hoppas det, för en jul utan snö är inte roligt. Tyvärr är det ju inte längre något man kan räkna med i de nedre delarna av sverige... Jag minns de kalla vintrarna och hur roligt man tyckte det var att leka i snön som barn..bygga snögubbe, gräva snögrottor, åka pulka nerför gatan, m m. Jag lider faktiskt med barnen idag. Hur kul är det att leka i lera och regn?? Eller hur kul tycker vi föräldrar att det är, kanske man ska säga??
Hur det än är så är det advent nästa helg... och då skulle jag vilja ha snö. När stjärnor, ljusstakar och utegranar kommer upp och sprider ljus omkring oss så vore deras reflektion i snön som kronan på verket. Istället får vi njuta av det vi kan - ljuset inomhus!Faktum är att jag har fuskat i snart en månads tid. Varje dag tänder jag massor med ljus omkring mig och jag blir både varm och glad.
Snart är det advent...
Och vad gör man inte i brist på kaminen, den som Maken redan köpt ved till, men som inte finns. Veden ligger så fint i vedboden, men gör inte större nytta för en frusen själ som jag. Som sagt, tur det finns ljus.
En annan förändring är att jag försöker skiljas från flera av mina älskade saker... snyft! Inte lätt för en gammal inbiten möbel- och gamla ting-samlare som jag. Men men, skam den som ger sig, man måste ju få plats i huset också. Och i förråden. Tyvärr är det med sorg i hjärtat jag säljer den matsalsmöbel som jag så länge letat efter och äntligen hittade i våras. Trodde den skulle bli perfekt hemma hos oss, men så var inte fallet. Vi har för litet hus. Och det kommer dröja ännu ett tag innan vi kommer till skott och bygger till eller hittar ett nytt hus att köpa om det inte går i lås med tillbyggnadsplanerna. Det är inte lätt att få bygglov till allt man vill eller att hitta den stora plånboken. Som tur är så har jag tro för att det kommer ordna sig till slut. Tills dess vill jag inte att denna vackra möbel står ute i förrådet och blir förstörd. Så nu ger jag någon annan chansen att förverkliga sin dröm om en matsalsmöbel i bondrokoko. Jag säger bara... DU KOMMER INTE ÅNGRA DIG!! (Vilket jag säkert kommer att göra när den är såld...)
Bord med åtta stolar (här 6 st) Dekor på bordet
Detalj på bordsbenen Så här ser stolen ut
Detalj på stolen Två iläggsskivor följer med.
För närmare detaljer gå till Blocket.
Det får bli allt för idag... jag har ju planer på att fortsätta med mina förändringar här hemma. Påbörjade en ommöblering av vardagsrummet för någon helg sedan, vilken jag måste avsluta. Om det blir ommålning av väggar återstår att se...
Jag hoppas verkligen att ni hänger med mig i denna ny blogg. Vore ju sååå tomt utan er. Sköt om er alla!!
