Jag har en hylla som betyder väldigt mycket för mig. Den är vacker, ljuvlig och helt underbar!!
Den hyllan har funnits med mig i stort sett hela mitt liv och på den ställer jag något av det vackraste jag har.
Ibland plockar jag ner något av de ting som står där och njuter av det och upplever det till fullo. Ibland är jag tvungen att plocka bort något för att slänga det... och då gör det ont i själen och jag gråter en tår. Ibland försvinner det saker från den, utan att jag upptäcker det förrän en lång tid efteråt. Då inser jag också att det gör mig ingenting att just det försvann, även om det varit mig kärt tidigare. Det finns också ting som är så vackra och sköra att jag inte vågar röra dem. Rädd för att de ska gå sönder.
Jag talar om mina drömmars hylla.

På den står allt jag längtar efter, allt jag någonsin vill göra, mina önskningar för mitt, makens och mina älskade barns liv. Där står allt det vackra och underbara jag vet.
En del av dem har jag redan upplevt och lever vidare. Andra drömmar jag har är svåra att nå och kräver både engagemang, kraft och ekonomi för att uppnå. Sånt som inte finns idag. Eller åtminstone inte tillräckligt av, ännu... Några av tingen har jag hållit i min hand, men varit tvungen att ställa ifrån mig pga av sjukdom och andra omständigheter.
Men, de finns där och de berikar mitt liv. Visst, de kan stundom ge mig sorg eftersom de verkar onåbara och ibland påminner mig om mina tillkortakommanden. Samtidigt ger dem mig hopp om att en dag hitta stegen som gör att jag når dem.
För en del är det jobbigt att ha en drömhylla. För mig är det tvärtom. Jag skulle inte kunna leva utan den. Den gör att livet får en djupare mening, men bara om jag ser på den med ödmjukhet och nyfikenhet. Utan krav.
Just nu är jag dock i ett skede där jag så gärna skulle vilja ta ner ett par av tingen, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Den där stegen skulle gärna få uppenbara sig för mig nu... för jag letar febrilt efter den.















