I natt fick min bror och svägerska en liten dotter på 2 900 g. Längden vet jag inget om, men det får jag veta senare när de har tagit igen sig efter ett dryga dygns hårt jobb. Svarthårig är hon i alla fall. Vart nu det kommer från?

Visst är det fantastiskt, barnafödandet. Vilken kamp! Prata om svett, blod och tårar! Men till sist är de där, de små barnen. Ett nytt liv. En ny person. Med egna tankar, känslor och drömmar. Även om de inte är så uttalade så här i början.
När telefonen ringde för en stund sedan och hörde jag hennes gnyende. Hon var lite missnöjd så det blev inte så mycket sagt mellan mig och min bror. Inte mer än ett grattis. Men vad gör det när man äntligen vet att det gått bra och att allt är ok.
Jag känner en stor tacksamhet över att få vara delaktig i ett mirakel, som ett barn är. Och trots att vi bor 20 mil från varandra så känner jag ändå en stark närhet till vår nya lilla släkting, barnens kusin, min brorsdotter.
Önskar dig allt gott i världen, du lilla!
Och tack svägerska för ett underbart jobb! Du är bäst!
Och tack bror, för att du är den du är! Du kommer bli en toppenpappa!!
Och ni övriga kan numera kalla mig faster. *sträcker stolt på mig*
