tisdag 12 januari 2010

Fattigsverige... eller??

"Varför är vi så fattiga??" Frågade dottern mig gråtandes härom kvällen. Det var efter att vi på dagen hade varit och tittat på ett hus som var mer än dubbelt så stort som vårt och helt enkelt underbart. Men, också tre gånger så dyrt som vårt.

"Vi är inte fattiga" svarade jag. "Vi har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen."
"Men jag har inte ett eget rum" kontrade hon och storgrät.


Ibland är det roligt med en bror.


Det är vår 9-åriga dotters definition på fattigdom - att få dela rum med sin storebror. Och visst, jag kan förstå henne. Det är inte kul att få höra att hon inte får vara i rummet när han är där och inte heller få vara ifred när hon har kompisar hemma. Möbleringen är begränsad och färgvalet i rummet är inte hennes. Och inte går det att göra till hennes heller, för vilken kille vill ha ett rum i turkos eller lila? Inte många. Och definitivt inte sonen. Han vill ha en LHC-flagga över en hel vägg. Och det vill INTE dottern. Ja, ni förstår säkert dilemmat.

Så är det, de delar rum, för vi har inte fler i huset. I och med det är vi fattiga, tycker vår dotter. Vilket verkligen inte är sant. Att de får träna och aktivera sig med allt vad det innebär, ha mobiltelefon, egen tv på rummet (ja.. den är 20 år gammal, men ändå), de får julklappar och födelsedagspresenter, gå på bio då och då, åka på semester, m m, det tar de för givet. Det finns många i Sveriges avlånga land som skulle byta med dem. Men få dem att förstå det...




Vad gör man då som förälder? Jo, man pratar med dem och förklarar för dem vad fattigdom egentligen är, att man får prioritera vad man lägger pengarna på - väljer man att lägga pengar på en sak så får man försaka en annan - och att det viktigaste man har är familjen och att man älskar varandra och visar det.

Dessutom, som en pedagogisk förälder man är (hmmm...) så bänkade jag igår kväll våra barn, mig själv och maken, framför tv:n och tittade på "familjen Annorlunda" i TV 4. En av familjerna har nämligen 9 barn och bor på 95 kvm. Samma storlek som på vårt hus. De ansåg sig inte vara fattiga - tvärtom.


När så programmet var slut säger dottern:

"Mamma, jag kan väl få en lillasyster?"


Vad säger man? Suck!


10 kommentarer:

  1. Underbart inlägg!!!
    Du är så klok!

    Ja, där jag arbetar så skulle man inte kalla 9 barnsfamiljer för annorlunda i alla fall. Ganska vanligt faktiskt och 4:or är de största lägenheterna som finns i bostadsområdet så ett eget rum det är det riktigt ovanligt att mina elever har.

    Kram

    Flisan

    SvaraRadera
  2. Härlig kommentar, den sista! Jag håller med, våra barn är oerhört bortskämda, men det är ju (tyvärr) vi själva som har skämt bort dem, eller hur? Tur att hon är en liten dam som inte är sämre än att hon kan ändra sig och rikta fokus åt ett annat håll. Det bådar gott för hennes framtid.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är inte lätt att få alla nöjda i familjen. Det är bra med perspetiv, även för de små.
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Hej hej!!

    hihiiii...underbart.
    Känner igen det precis....
    innan vi flyttade till detta hus bodde vi 7pers i 3rok...trångt men det gick det oxå.

    här tjatas det oxå om egna rum osv.finns inte plats för det just nu då övervåningen inte är klar.Vi vill inte låna mer pengar så vi sparar & renoverar efterhand,så det tar ju sin lilla tid.

    Här viee dom oxå ha mer småsyskon efter det programmet...en lillasyster helst dåra.om jag kan garantera att det blir n tjej så ställer jag upp igen...hihiiiii..

    Kramizzz Nilla

    SvaraRadera
  5. Vad jag har lett och skrattat..det var ett smart drag du gjorde..så nu vet du vad som förväntas utav dig...:) och tänk att fattigsverige har fått den definitionen idag..

    ha en fin dag..äntligen är mina loppisonsdagar tillbaka igen...kramen

    SvaraRadera
  6. Vi bodde för ett par år sedan två vuxna och tre barn i en trea på 79 kvm. Vi valde att öppna upp en ny dörröppning från köket till ett av rummen och dela upp det i två delar med två loftsängar i varje del. Det ena rummet blev då utan naturligt fönster och vi satte då in ett fönster ut mot vardagsrummet som tonåringen själv kunde välja att dra upp persiennen i + ett fönster placerat högt upp mot den väggen som vette in mot rumskompisen för att få in mer ljus i det rummet. Blev riktigt bra och vi isolerade väggarna dubbelt för att få bort ljudet mellan. Inga hål i taket gjordes utan vi borrade endast mot väggarna för att kunna ta ner väggarna utan att göra för mycket hål i taket. Ett tips!

    SvaraRadera
  7. Ja visst är de för roliga ibland barnen... skrattade högt när jag läste den sista kommentaren!

    Hoppas allt är bra med dig!

    Kram Alexandra

    SvaraRadera
  8. Herlig innlegg, og så er hun jo herlig datteren også! Hun har kanskje snakket i hop seg med datteren her, for her er det også ønske om lillesøster. En ulikhet er det imidlertid. Vi som har så mye plass har en datter som VIL at lillebror skal dele rom med henne.

    Sånn sett kanskje vi skulle byttet hus, men nei, det er heller ingen god ide. Det er alt for mye som må renoveres her hos oss.

    Håper det er bra med dere og at vi ses snart igjen.

    SvaraRadera
  9. Ja du, fattigdom är verkligen ett relativt begrepp. Men förstår att din dotter också, min son har ett genomgångsrum, inte heller så kul för honom. Det är tur att de har en så pedagogisk mamma;-) som kan förklara världläget för dem.
    Lycka till med det nya barnet.Hihi.

    Camilla

    SvaraRadera
  10. hej
    vilket härligt inlägg ....första gången på besök ska nu fortsätta kika runt här...gillar de jag sett =)
    ha en skön helg
    kram pia

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails